Studenten är så mycket närmare än vad man tror, jätte nära, nästa vecka på tisdag är det 80 dagar kvar till studenten. Kan bara tänkta mig hur stressigt och jobbigt allting kommer att bli, dem sista veckorna. Nu har lapparna sattits upp på skolan, alla fester och grejs som ska ske veckan innan studenten. Costa Brava kommer säkert att bli en oförglömlig resa , en väl avslutning i alla fall. Kommer kännas mysko att inte ses i skolan, det är ju där man träffas lixom. Var ska nu bli den nya mötesplatsen, Carro flyttar till Milano, kanske, som jag gått i skolan med sen ettan, Maria jobbar på OJ,kanske, ja kanske bor i sthlm. Minns när man va liten och allt var så jävla lätt, man skulle alltid vara vänner och nej då man skulle aldrig skiljas. Men så kommer den stora dagen då allt ansvar är på en själv. Vet inte om jag ska skratta eller gråta över studenten. Hur kommer det se ut om ett år?

Hur blir det med Fredde om jag skulle komma in på Balettakademin är jag berädd på att flytta ifrån honom, mamma och alla? hela 60 mil bort. Vem ska jag umgås med där lixom. Blir tokig av alla tankar som rullar runder i huvudet på en. också lever man i total stress. Shemana e fullspeckade men vår vädret får en att bli på topp. ikväll är det discoträning, förhoppningsvis får jag börja jobba denna veckan. Måste verkligen ha jobb. Studenten är dyr och så är sommaren! Ne men ska vara rädd om det man har , för man vet aldirg hur länge man har det . Hur ska sommaren bli, så som jag tänkt mig?
I hope, Hoppa att allt inte blir för olikt efterstudenten än idag!