Godmorgon godmorgon, måste vara fler än jag som vaknat så här tidigt idag, antingen är ni på väg till jobb eller skola, jag äl ledigt och ska njuta av solen hela hela dagen. Har tänkt att berätta lite om mig själv, roligt nu när min statistik har höjts lite, men jag har bara inte vetat var jag ska börja. äsh! men det får bli som det blir.


Jag föddes 1988 i vår hemtrevliga stad Helsingborg, så man är en skåning rakt igenom, det var långa diskussioner johanna, terese, hit och dit men till slut fick jag heta Terese. i början av lågstadiet bestämde min mamma och hennes kille sig för att flytta till spanien och jobba, jag hade såklart inget att säag till om utaan fick helt enkelt följa med vi bodde där i nästan ett år men flyttade tillbaka till sverige igen som tur var. Där fick jag gå i en svensk skola mitt i marbella. När vi anlände tillbaka till Sverige växte jag upp i en liten bit utanför stan där jag gick 1:a klass till 6:e klass där träffade jag mina närmaste vänner caroline, aleksandra & Maria vi gick i skolan ihop och när den sista tjejen Sabrina kom som hade flyttat dit från Ga. Bildade vi en grupp som hette Love Girls. Vet det är jätte töntigt men det var på den tiden då när bästisarna skulle ha samma kläder på sig & hit & dit vilket är väldigt pinsamt om det skulle hända idag. Vi sjöng och dansade överallt. och bäst av allt hade vi så himla roligt, Klassen var uppdelad i två grupper tysta och tyst tystas rum, jag satt så klart i det tysta. Samma tid jobbade jag som modell och var med i några uppslag i några tidningar , bra slantar som mina föräldrar la undan till mig när jag skulle bli stor. men efter bara några år slutade jag med det. när jag gick i 3an tror jag det var blev jag storasyster för första gången, woow vilken grej. jag hade fått en lillebror! Jaag var en väldigt livlig tjej som alltid ville stå i centrum & ha uppmärsamhet en sån som många kunde störa sig på. För det andra va jag cokså väldigt bortskämd, men de är inget som gjort mig illa tycker inte jag i alla fall. här började min dansvärld. När jag var 9 år det var då jag tog min första lektion på danshuset i stan. Efter ca. 3 år började jag tävla.

När jag börrjade 7:an minns jag att det var så nervöst det var första gången alla skulle splittras och man skulle börja bli större & få betyg. det var helt enkelt ingen lek längre. alla mina kompisar som jag önskat började på samma skola och i samma klass med inriktiktning sång, dans & teater. På den skolan hade vi en egen studio vilket betöd att jag och min grupp började skriva egna låtar, spela in dem & sen uppträda med dem vi bytte då namn till Sheridan. Det var det roligaste tiden. Vi var supertajta, klädde & likadant , pratade lika dant också vidare. Sen kom ju det där ordet skoja som vi använde stup i kvarten som vi fick så himla mycket skit för. haha glömmer aldrig det ordet! vi missbrukade det totalt. Och sen kom han , min drömprins in i mitt liv när jag nästan gått klart 8:an. Fredrik som jag även är tillsammans med idag. I samma veva där skildes mamma och hennes kille & vi flyttade in till en lägenhet mitt i stan där jag började umgås med helt andra kretsar. jag minns att det var då ungdommarna , började prova på spriten, i alla fall i min krets, minns hur fulla dem var och moppe tiden , jordbodalen & när man hängde på sundspärlan. haha .. men jag drack inte, jag var nog också den ända, fast att jag var en så kaxig & tuff tjej gjorde jag endå inte sånna saker, och alla gjorde ju sina misstag under fyllan, haha herre gud säger jag bara (it can hapen to anyone of us anyone you think of ... ) på 9:ans skolavslutning fick vi pris för skolans band, det var rätt kul, vi blev helt hysteriska. det var jämt vi, samma tjejer, det kunde omöjligt komma in någon annan. Innan vi slutade skolan var jag på min första resa utan föräldrar , med min spanksa klass till Spanien. Det var så himla kul det glömmer jag aldrig. och sen slutade vi 9:an och det var första gången jag åkte till makedonien med min familj för att hälsa på mina släktingar. det var en helt underbar sommar & min & freddes första tillsammans. Men det man inte visste var att det verkligen var nu man skulle splittras på riktigt från sina vänner, jag valde samhällslinjen tillsammans med två andra kompisar. Där vi fick en helt ny klass men helt andra nya ansikten, alla var så stora och ordentliga. Det var verkligen här man blev vuxen. sååå mycket som hände i ens kropp & liv under dessa tre åren. Då kom mitt andra syskon till världen också en tjej den här gången.

en av vår bästa vän flyttade till tyskland och förlovade sig vilken man aldrig hade kunnat tro. så var vi plöstligt helt splittrade. och en annan gick i någon anna klass. men man fick nya vänner och andra gick. Kommer ihåg hur rädd ajg var för att böjra på skolan, i och med att det var på riktigt & gymnasiet var så stort. Men med tiden var det bara kul. då slutade vi också med vår grupp sheridan, men min dans fortsatte som en dans på rosor, hi hi. jag tävlade för fullt vann den näst högsta klassen, star klassen och tog mig upp till den högsta som var mitt mål sen jag började. Dansade över allt och vart jag en gick. Jag var fortfarande tillsammans med min kille då Fredrik. vilket är väldigt strongt för från 8:e klass till gymnasiet händer det så mycket i ens liv, men det var väl antagligen menat att det skulle vara vi två. gymnasiet var hur lätt som helst , vi hade aldirg prov eller läxor, det var inte alls som vi tänkt oss, men endå var det på allvar. Då för andra gången åkte jag till makedonien & det var då första gången jag och min pojkvän var utomlands tillsammans. Sen åkte vi vidare till Thailand. Vilket ställe säger jag bara. Det var då efter den semestern jag också uppfyllde min andra dröm att få lägga upp en musikal, som vi gjorde som examen arbete. Den fick heta the object of my affektion. 1 timmes lång förestälning fullt av dans och musik, känslor som spelades upp av ett 16 tal andra dansare från hela stan som vi samlat ihop och allt hade vi gjort helt själva. den spelade upp på stadsteatern coh vi samlade in fler flera tusen till cancerfonden. Vilken höjdpunkt det var & det stod i alla tidningar. Vi blev veckans hjältar i tidningen. Men i samma veva rasade jag i vikt och fick åka in på akuten. av all stress som jag hade över mig, det var en jobbig mycket jobbig tid.men när allt var över och klart var det en sån lättnad för kroppen sen var det ju studenten kvar! Vi åkte till costa brava (studentresa) tillsammans, gick på balen och slutligen tog studenten med bra betyg i handen, sen vaknade man upp nästa morgon och det var som om ingenting hade hänt. jag åkte då tills thlm i någon vecka tillsammans med en kompis för att söka in på någon danshögskola, men i sista minuten backade jag av och kände mig inte redo. men det var ju den sommaren man inte skulle ha något att återväda till!
efter den sommaren tog jag mitt kört kort, jobbade , sparade pengar och nu ett år senare känner jag mig mer än redo.

man har förändrats en hel del efter studenten men man har endå samma gamla vänner samma gaml intressen & bor i samma ganne stad. Men nu känner man att man har gjort sitt här och nu är jag verkligen redo för äventyr. jag bor tillsammans med min familj just nu dansar så ofta som möjligt tävlar på helgerna, umgås med min älskade pojkvän Fredrik, som jag snart har 5 år tillsammans med, den 12:e maj så! jaag är samma terese, den där galna och livliga terese som jag alltid varit, tror nog aldirg att det kommer att ändras. Detta året fyller jag 20 och då räknas man verkligen som vuxen. till sommaren ska jag söka in till ett antal danshögskolor i sthlm, kanske kommer jag att flytta dit vem vet.

detta va en liten, pytteliten del av mitt liv, har antagligen glömt en massa som jag vill skriva dit . men dettta får räcka och jag hoppas att ni fått en bra bild av mig.